idag har jag (delvis) verkställt negativa beslut gällande sådär 300 människors ansökan till åbo akademi. det gäller utländska studeranden, de flesta från indien, pakistan, nigeria och kamerun. kanske 5 klick per person och så är behandlingen av deras ansökan avslutad och avslagen.
det går i vågor, hur jag känner kring avverkningen av utländska studeranden. ibland fnyser jag irriterat åt att någon ens försökt men ändå lämnat bort det obligatoriska intyget på språkkunskaper i engelska. eller ännu värre, vissa har försökt med förfalskningar. men nånstans på vägen brister mitt kompakta förakt. jag kommer att tänka på hur grymt irriterad jag varit på linus tidigare, och kit-bils-episoden med stefan när jag var typ 8. och jag blir så ledsen när jag föreställer mej hur någon så hoppfullt fyllt i ansökan, kanske betalat en massa pengar för hjälp med den, och nu bara väntar.
allra värst känns det när jag minns hur jag stunden innan i tankarna formulerat ett bitskt svar till någon av de människor som emellanåt ringer för att fråga om antagningen, *trots* att det uttryckligen står att internationella enheten inte svarar på förfrågningar per telefon eller epost innan 22 juli 2006. för kanske personen bara är så hoppfull och dessutom inte *kan* engelska så bra att han/hon skulle ha uppfattat att inga svar ges ännu.
nej nog är det svårt. ena stunden ratar jag bluffmakare från nigeria, i andra stunden förstör, i fantasin, min cyniskhet en annan människas liv.
