skottpeng ett och skottpeng två

länge har ett gäng indianer ockuperat området utanför citypassagen i helsingfors – spelat sin muntra blåsmusik tills till och med jag som numera rätt sällan är i helsingfors känner igen melodierna. för någon månad sen gjorde binax3m ett inslag om de där arma indianerna.

så vad nu? jo, de har flyttat till åbo. jag är såg dem på stan häromdagen. på salutorget.

indianermin första tanke var att det borde vara skottpeng på dem. men sen fick jag dåligt samvete över min grymhet. fast jag är ändå nöjd med att de tycks ha försvunnit från åbo.

skottpeng 2: måsarna som skriker och drischar utanför där jag bor. jag tar tillbaka mitt krav på skottpeng på lövblåsare om de använder dem till att schasa bort måsarna istället.

neppiskejsaren

jag hade ingen aning om neppis, tills helt nyligen en sommargrillkväll hos mece då vi drog igång en neppisturnering. jag glömde bort att skriva om det tidigare, men eftersom jag vann och numera titulerar mig neppiskejsare så kan jag förstås inte låta bli att återkomma.

neppis

neppis-racerbana, minutiöst uttänkt. neppis i korthet: man har tre knuffar per tur. knuffas bilen ut ur banan hamnar man tillbaka. faller man i vallgraven eller ravinen börjar man om från början. racet var två varv.
neppis startordning mece hade målat de flesta bilar och jag fick den snygga svarta med gul rand. och pole position.

neppis [foto: harri]
foto: harri
mece trivdes speciellt bra på den första streckan fram till ravinen. (foto:harri)

neppis [foto: harri]
foto: harri

the jump of death. här fälldes avgörandena. (foto:harri)

“författarambitioner”

jag avskyr ordet “chatta”, men i brist på annat – jag chattar med en annan, och “författarambitioner” kommer på tal.

att ha författarambitioner idag, vad betyder det? med internet kan vem som helst kan skriva hur mycket som helst och vad som helst och dessutom ge möjlighet åt typ hela världen att läsa texterna – utan att man behöver vare sig “kontakter”, pengar eller rysligt mycket tid.

så om man har författarambitioner, är det inte framför allt som att säga “jag vill bli berömd” eller “jag vill bli lyssnad till”? tidigare förstod jag författarambitioner med starkare nyanser av yrkesroll och skicklighet. nu ger begreppet mej främst associationer till tonår och SE MIG! SE MIG!