about

kone x3

  1. kone köper partek genom en “hostile takeover
  2. kone ertappas av eu för kartellbildning och får böter på 992 miljoner euro
  3. kones hiss på domus, byggd 2005 och långsammare än att ta trapporna: på 1 ½ år har jag fastnat i hissen två gånger och 3 gånger meddelat dem om att hissen slocknat. den senaste månaden har hissen upphört att fungera minst 4 gånger.

saxat ur kone.fi:

KONE myy, valmistaa, asentaa, huoltaa ja modernisoi hissejä ja liukuportaita sekä huoltaa rakennusten automaattiovia. KONE on maailmanlaajuisesti teknologiajohtajana tunnettu palveluyritys, jonka tuotteet ja palvelut ovat alansa innovatiivisimpia.

i’m loving it.

denial of identity

niclas lundblad skriver om personlig integritet och rätten att hålla samman sin egen identitet. jag fastnade för hans uttryck denial of identity, som han hänför till tankeleken att google skulle välja att returnera 0 sökresultat för ett visst namn.

edit: inlägget är borta, en del kunde jag hitta från archive.org:

Jag håller på att skriva ett papper om personlig integritet, men inte om rätten att kontrollera sina personuppgifter, utan om rätten att faktiskt hålla samman sin identitet i en tid då den produceras av en mångfald av olika källor. Grundantagandet är detta: i dag är bilden av dig beroende av vad en sökning på nätet resulterar i. Du är dina trettio första träffar på Google, men du har ingen kontroll över dessa. Vad betyder det för din rätt till identitet, din handlingsfrihet och din ekonomi? Jag tänkte också utforska ett nytt brott: “denial of identity” – som i princip består i en riktad brusattack mot någon, men som i dag inte är olaglig så länge informationen inte är förtal, eller personuppgifter, utan bara triviala data men i stor mängd.

själv skriver jag aldrig ut mitt efternamn i bloggen – ett semi-lyckat försök att kontrollera vad man hittar och inte hittar om man känner till mitt namn och vill veta mera om mig. det är lyckat bara till den grad jag lyckas hålla bloggen hemlig, för även om jag skulle radera den skulle den återfinnas på archive.org eller i googles cache. i och för sig kunde jag med “robots.txt” be google att inte indexera sidan, men jag har ändå gett upp tanken på möjligheten att kontrollera data som rör sig på internet.

dock. eftersom google idag är synonymt med att söka information på internet, vad gör man om google av någon orsak skulle bojkotta en? visst, det finns andra söksajter som msn search, yahoo, altavista (so 90’s) men:

  • det finns inget självklart andraval efter google vilket gör det svårare att hitta varandra
  • google ger de bästa sökresultaten.

en motvikt till googles maktmonopol kunde vara ett p2p-baserat sökverktyg. ännu finns det åtminstone inte särskilt behov.

i samband med att napster stängdes av fanns ett kortvarigt försök att kringå filtret som påtvingats – man installerade ett program som döpte om alla filer enligt ett visst mönster, så att t.ex. radiohead – creep blev dadiohear – preec. det fungerade en tid men lärdomen var att centraliserade nätverk är sårbara. kopiering av musikfiler, och senare filmfiler, gick med tiden över till decentraliserade system som bittorrent.

i frågan om “rätten” till ens egen identitet på internet befinner sig många i samma båt som vissa skapare av musik, film och mjukvara. att gärna skulle man själv disponera över sitt verk/sin virtuella identitet. vissa strävar till att erövra den kontrollen. själv tycker jag dock det är dödfött att via lagstiftning, hot och andra till buds stående medel kontrollera internet. internet will not listen to reason. återstår att noggrant överväga hur man rör sig digitalt.

jag kommer att tänka på hemlisar. hur jag tänker om hemlisar. berättar jag en hemlis åt någon så accepterar jag möjligheten att den sprids. vilket leder till att jag noggrant överväger om och till vem jag berättar hemlisar. trots lockelsen lever jag hellre i en värld där varje människa inte har kontrollen över vem som kan berätta vad vidare, på nätet eller annars.

tps – blues

idag har jag kört 400 km och spräckt 10000-kilometersgränsen på bilen.

medkörd, inte sliten.

jag hade hälsat på mitt gudbarn och tog vägen via tammerfors tillbaka eftersom ssv spelade mot gunners där.

gunners-ssv

jag funderade mycket på tero karppanen under matchen. gunners målskytt nr 1 fick hård behandling av ssv och hade svårt att hållas på benen. han var ilsken och klandrade såväl motspelare som domare. jag kom att tänka på lågstadietider och hur mobbare oftast blev mobbade själva. det blev en ond cirkel. samtidigt hade jag sympati för karppanen, jag fick nånslags känsla av att här kommer ett helsingforslag fyllt med köpta stjärnor och springer omkull landsortens stolthet som egentligen känner sig ganska liten.

i åbo väntade tps och sc blues. det var en bra match. under periodpausen då cheerleaders uppträdde tittade jag mest på deras bröst och tänkte att de kanske inte alls önskar bli sedda som sexobjekt. de flesta var väl runt 16. jag skulle i varje fall inte vilja hoppa fram i periodpausen i tajta leggings och toppar och shejka på rumpan och brösten för 700 ögonpar. jag tyckte de såg smått förlägna ut. kanske bara mina fantasier. månne det hänger ihop på så sätt att de egentligen tycker om att dansa och att det är publikens sexuella fantasier som stör dem. i så fall förstår jag inte varför dansen är så erotisk. kanske jag bara är pryd, med osmakliga fantasier.

så tänkte jag att kanske flickor i publiken misstolkar innebandyspelandet som något pojkar gör för att imponera när det snarare kan handla om att de spelar för sig själv, för att de kan och för att de av någon konstig orsak känner att det är vad de vill. mina tankar är inte så klara, jag associerar till lågstadiet. det hände ofta att jag gjorde någonting – var stökig, busade, sprang omkring, härjade, var allmänt otrevlig – som av flickor ofta tolkades som att jag försökte imponera på dem. det är klart att jag ville bli sedd, i synnerhet av flickor, men mycket av min oro och mitt utåtagerande var för min egen skull. jag kan inte förklara. jag bara vet att jag gjort mycket som missförståtts.

hursomhelst. jag tog ett par bilder från matchen.

parssinen_mal_-tps7_blues2.jpg

pärssinen lägger in tps 7:e mål.

tps9_blues7.jpg

tps 9:e och avgörande mål kom i underläge på ett lustigt sätt. tps tauriainen kom nästan ensam igenom men hann inte ifatt passningen, istället kom målvakten ut för att sparka iväg bollen. tauriainen hann dock lägga ut klubban framför målvaktens ben så att bollen istället studsade tillbaka – in i tomt mål.