about – Page 25

det ultimata bloginläggett

korpo + storm = strömavbrott. så vad bättre än att blogga från ngagen med de sista krafterna i batteriet.

strömmen for igår kväll då jag svalkade mig efter bastun och sen dess har det varit mörkt. jag somnade med dubbla täcken och blev väckt av famo 06.35. hon lekte med sin mobiltelefon i sängen och ringde i misstag till mig. eller halvmisstag åtminstone, kan tänka mig att hon läste gamla sms och började sakna mig så att den gröna lur-knappen blev oemotståndlig. antagligen. jag är ju oemotståndlig.

men nu är det alltså strömavbrott. på typ hela ön. om en stund ska jag spela innebandy i nagu. i smyg hoppas jag lite att det ska vara strömavbrott där också så jag får en till mystisk upplevelse.

vattensafari på korpo

på vägen hem efter en skön kräftskiva i pargas kunde jag inte låta bli att lägga märke till alla de små och större översvämningar som den analkande höststormen fört med sig. så jag bestämde mig för att dra iväg till korpo.

ut med kameran.

vatten. forsande, rinnande vatten. hösten känns äntligen välkommen och skön.

vattendraget är fyllt med stora stenar men vattnet för kallt för att jag skulle vilja flytta på dem. å andra sidan kanske de finns där för att vattna granhäcken. jag vet inte.

sista bilden med skakande händer innan batterierna tog slut.

melankoli i spökskogen

ett veckoslut i augusti, på korpo, fick jag för mig att se om den magiska skogen från min barndom fortfarande har kvar sitt skimmer. som nu, som då, var jag melankolisk. och skogen, den var precis som förr.

det speciella är att skogen är bebodd av döda träd. torra stammar står upp, och faller ner av en mer eller mindre lätt puff. puff puff. skogen såg ut ungefär som den gjorde för 15 år sen då peik och jag utforskade den. de avbrutna stammarna på marken är antagligen de som vi med våra späda händer fällde omkull eller bröt itu. spökskog. och dit sökte jag mej, en sen kväll i augusti 2006. melankolisk och riktningslöst ledsen. den här skogen hör till de mest speciella platserna jag vet. men jag vet inte riktigt varför.

det ligger en liten skogsbeklädd ö alldeles fast vid stranden var spökskogen slutar. den är också speciell för mig. när jag som litet barn hittade allt detta blev det som magiskt för mig. men jag förstår inte följeslagaren melankolin. men den är. med mej, där, här. nu.

för just idag tittade jag igenom gamla email. det var egentligen i det skedet en sorgemantel föll på mig. så det gick hand i hand med att spökskogen gjorde sig påmind. det gemensamma är förlust. avbrutna nära relationer. bloody sunday.