about

sommarens bästa morgon

gudson med familj besökte åbo under veckan och jag har igen fått känna hur fint det är med barn, tillit och att utvecklas. igår var det hur stort som helst att A vågade vara med munnen under vattnet, sen med näsan, sen också ögonen under vattnet och oj oj ögonblicken då han stiger upp igen och inser att han klarade det!

sen kram och avsked. (och en försmädlig utklassning i minigolf inetsat i minnet). men SEN! eftersom hotellrummet ändå var betalt till idag, så fick jag ta det i besittning.

till att börja med är rummet större än min lägenhet. och nu berättar jag om sommarens bästa morgon, som började med att jag somnade igår natt.

SJU stiger jag upp, sju! badrocken på, ner med hissen till badinrättningen och in i ångbastun. till duschen. till bastun. till bassängerna. åååh!! det är mäktigt att vara den enda som spränger ytspänningen och jag DYKER. simmar. övar simtag, vill hållas flytande med minsta möjliga ansträngning.

sen frukost. [föreställ dig fin beskrivning på god mat].

nio gick jag iväg mot jobbet och hittar smultrongömmor på vägen, som i en godnattsaga! halv tio på jobb, unheard of. tio minuter senare brukar ju alarmet på telefonen slå på. men här sitter jag, på jobb, med sommarens bästa morgon i famnen.

orangino

yesterday, in the archipelago with good friends: orangino.

orangino logo

the game about yourself and your relations

the rules, in short: each one chooses between themed cards, which comes with a statement. for example, in close relationships, i tend to make the other feel powerless. then, the person in focus chooses to lay, face down, an answer card that matches the statement [1: not at all, 2: somewhat, 3: mostly, 4: indeed]. at the same time, everybody else decide for themselves to what extent they think the statement is true for the person in focus. coins are rewarded the person depending on how well the self-assessment correlates with the other’s perception.

however, winning is merely the end, if at all. it’s secondary at the most. i like especially:

  • the fluidness of the game. you grow, you change, and it’s taken into account. i suppose it would be fine to play orangino again in a few years time, even with the same questions. and of course, playing with different people makes quite a difference.
  • the instructions for which types of cards should be taken out of the game depending on the context. (ie, party: leave the green cards)
  • the fact that in parallell with me typing this, i’m reflecting upon some things from the game last night.

orangino the game

in meta-news: my blog has turned into advertising space. tomorrow: find out how viagra changed my life.