jag har blivit brun, bränd och sommaröversvallad. hos famo. när jag steg in i stugan kände jag mig fortfarande bara nästan framme. jag behövde utforska.
bergsklacken med rosenkvarts. när jag var barn högg jag loss bitar, lade dem på en bricka och sålde åt famos vänner som var på besök. det går inte en sommar utan att jag får höra det.
det första fyndet var en huggorm, på lilla ön, som hade vuxit fast. min kära kusin högg ihjäl den. sen petade vi alla på den. till en början var den spänd och kringlade sig men sen slaknade den till en slang. (jag är så ARG på att skärpan blev fel på bilden. den såg så bra ut på kameran.)
orsaken till att huggormen hade sökt sig till ön: världens finaste ödla. många ödlor är världens finaste. speciellt hon som blev nästan tam en sommar för länge sen. kanske hon egentligen kände vanmakt inför mitt förföljande men hon lät bli att bita och sprang inte iväg alla gånger. ibland fick jag paja henne utan att hon sprang iväg. det var lycka det också. den här ödlan är kung över lilla ön och vaktar övergångsstället vid suez-kanalen. (nästa bild)
suez-kanalen i ny tappning. vassen hade gjort mark emellan och jag fick bara för mig att nu ska jag gräva en kanal. det tog en dag men kändes tidlöst. sen åt jag för tre. därav rubriken.
ett fågelbo med ägg blev nästan nermejat. jag hoppas fågeln inte övergav boet. det var så ledsamt, för hon varnade mej genom att att sjunga högt tidigare, men 5 meter längre bort! så jag trodde faran var över när jag kom till boet! så synd att fågeln inte förstod att jag var snäll. jag satt sen några vasstrån att luta mot det öppna boet men jag misstänker att det gladde mitt samvete mer än någon annan.
ganska snabbt kom småfisk i kanalen. de var fina att se på. men om de är mört hoppas jag att en måsflock slukar dem. jag vill ha abborre.
och abborre fick jag. 18 stycken. måsarna fick resterna. och nu har jag 18 abborrar i kylen som väntar på att tillredas. efter ikväll kanske 10.
