lite äldre, inte trettio. familjen på födiskaffe. andreas i telefon, ledsamt. känns som jag/vi övergivit honom. livet är vad det är, jag vet inte vad som borde ha gjorts eller göras annorlunda. vet bara att jag känner sorg över att tala med andreas, som försvinner i tystnad.
salibandyturneringen gick inte så bra. vi förlorade semin på straffar. det stör mig lite. svårt att riktigt glädjas åt att jag själv spelade rätt bra och för första gången blev vald till lagets bästa spelare. men på tisdag ny chans då herrseriens semifinal går av stapeln.
jag önskar jag inte brydde mig så mycket om innebandyn. också svårt att njuta då det känns som den täcker över obehagligare saker.
