äckel – thomas

jäädijäädi, men

det är så skenheligt att döma saddam hussein till döden genom hängning, för brott mot mänskligheten. tyngsta beviset torde ha varit de 148 dödade byborna efter ett misslyckat attentat på honom. wow, så:

-hämnas dödande med dödande. för att ytterligare förnedra, gå inte med på arkebusering utan välj hängning.

-dra först milosevic till haagtribunalen och hurra för att han blir rättvist dömd. se till att samtidigt deklarera att amerikaner inte kan dömas. och sätt amerikanska jurister att iscensätta en rättegång mot saddam i irak, för haagtribunalen är ju så mesig att den inte dömer dödsstraff.
-döm saddam 2 dagar före midterm election i usa.

-saddam blir dömd till döden för att ha dödat a bunch of people medan han var statsöverhuvud. m-hm, och på vilket sätt är det annorlunda än då bush bombade afghanistan för att han såg en koppling med flygplanen som rammade in i diverse byggnader i usa? eller varför inte invasionen av irak in the first place? det är så jävla skenheligt att jag äcklas. påminner dessutom inte så lite om föräldrar som slår sina barn för att barnen tagit sig rätten att slå varandra.

bananflugorna kommer

eller kommer och kommer. dom är ju ren här, överallt. i förrgår när vi på klassen hade gemensam tupare märkte jag att nästan alla av oss hade bananflugor hemma. själv har jag massor av dem, fast jag inte har någon roskis längre. men idag insåg jag att de kommer utifrån – jag hade lämnat innerfönstret stängt, och ytterfönstret halvöppet. dit emellan glasskivorna hade 5-10 bananflugor förirrat sig.

och de är så jäääävla äckliga. jag hatar bananflugor och jag förstår inte varför de invaderat stan. precis som nyckelpigorna på sommaren. kanske det har något med det konstiga klimatet att göra. jag menar, ännu i oktober gick jag i shorts.

tips på effektiv utrotning av bananflugor emottages med, typ, tacksamhet.

om hur all mat åkte ner i roskisen.

idag är det shortsväder, solen SKINER och jag tog maten ut till bordet utomhus vid arken. knappt hade jag satt mej ner förrän den första getingen nyfiket satt sig ner på min broccoli. juttun är den att jag grips av panik av getingar nära mig. så jag blundade.

när jag öppnar ögonen är den fortfarande kvar och dessutom har dess kompis också hittat min mat. så jag stiger upp, äcklad och panikslagen. sätter mig vid bordet bredvid och läser hbl.

i hbl noteras att venezuelas fn-sändebud kallat bush för djävulen. eller egentligen reagerar jag på att det sägs att fn-församlingen var förstummad och jag tänker, det är ju för helvete samma sak som när bush talar om terrorister. och att kalla någon för djävul associerar i varje fall inte jag lika starkt till undertexten att denne bör utplånas, vilket är fallet med terrorister, så som bush propagerar.

när jag sneglar över till mat-bordet ser jag hela getingsvärmen runt min mat. det är fyra getingar. en svärm. kris. panik. illamående. efter en tio minuter har de fått nog. jag tar min bricka, går in och slänger allt i roskisen. att hej hej.