kimmen och jag värmde upp inför ruka-resan om två veckor, genom att snowboarda i hirvensalos barnbacke. kimmen har inte åkt förut, så han är väl ursäktad för att nästan ha dragit omkull en liten pojke i rep-hissen. men jag som snowboardat i över tio år lyckades med att köra över liten pojkes skidor, falla omkull och dra ner honom med min snowboard. i barnbacken.
jag är så glad över att vissa föräldrar lämnar sina barn vind för våg. liten pojke kunde bara säga att ei se mitään.
vi far till hirvensalobacken igen inom de närmaste dagarna. förresten lyssnade jag på john kabit zinn idag morse. han talade om mindfullness. att vara där man är. jag är så mätt efter spenatpastan att jag knappt orkar flytta mig från stolen. jag vet att det inte är det han menar med mindfullness, men ett dåligt skämt sitter alltid fel.
i frågestunden efteråt drog kabit zinn en parallell mellan mindfullness och analytikerns “jämt svävande uppmärksamhet”, eller som han uttryckte sig, “even-hovering attention”. men eckhart tolle-vibborna fick mig att lämna föreläsningen ambivalent.