läste ett gammalt inlägg om “denial of identity“, och på den vägen hittade jag niclas lundblads text “pay per say“.
Europaparlamentet funderar på att registrera och avgiftsbelägga bloggare, att fastställa att vissa är mindre värdiga att producera bild, ljud och text än andra och att reglera hur information ska uppstå, förmedlas och inhämtas.
finlands utrikesminister alexander stubb, säger enligt hbl, angående konflikten i georgien;
– Vi har två krig, det egentliga kriget och propagandakriget. Jämför man ryska och västliga medier blir bilden annorlunda och under mitt besök i regionen fick jag samma känsla av olika informationer. Då jag har läst finländska tidningar efter att jag kom hem har jag frågat mig: var det exakt så här?
hbl är strukturerat på ett sådant sätt att det finns en inneboende logik i att i ovanstående sammanhang (nyhetsartikel) låta bli att reflektera kring yttrandefrihet och propaganda, samt vilken roll eu, stubb och hbl vill ha i det hela. istället kan man läsa lundblads reflektioner kring eu-parlamentets försök att kontrollera internet.
nu kan jag inte veta desto närmare vad stubb tänkt om finländska tidningars rapporteringar gällande konflikten i georgien, men jag antar att han har erfarenheter eller information som får honom att ifrågasätta finländska tidningars uppfattning av skeendena. tack vare internet kan vem som helst fråga sig var det exakt så här? man behöver inte begränsa sig till finländska tidningar, men visst är de värda att tas i beaktande. istället för att enbart förlita sig enbart på utrikesministerns och/eller finländska tidningars ord, kan alla med kontakt till internet ta del av så otroligt mycket mera. utan att ta ställning till vad som hänt eller inte hänt i georgien kan jag bara hänvisa till att t.ex börja på digg.com.
digg (eller google) är inte en aktör på samma plan som en representant för en myndighet eller en tidning – innehållet i digg står utanför diggs kontroll ¹ ², i viss mån, men det är en annan diskussion. tack vare låga kostnader och hög tillgänglighet för att producera och förmedla text och bild över internet, tenderar det att för det första finnas relevant information. sedan möjliggör bl.a. digg, thepiratebay och google att den informationen når de människor som finner den relevant.
det återstår att se ifall eu-parlamentet lyckas kunna kväsa p2p-revolutionen. att på juridisk väg försöka kontrollera vem som får och kan kommunicera ettor och nollor till en positivt inställd mottagare är något jag själv hoppas och tror att är dömt att misslyckas.