typ 74 av 136 f.d. lärkan-elever från 1996-1999 träffades alltså förra lördagen.
- oj. vad många jag glömt att jag haft roligt tillsammans med!
- oj. så vi grupperar oss som tidigare. (men jag saknade henkka i bordet så de tre bockarna bruse hade återförenats)
- oj. samtidigt som träffen väckte många känslor kändes det tomt på något sätt. vem bryr sig om vem? det är förstås ingen som säger att man måste bry sig om någon, men det slog mej att i tre års tid var vi alla gymnasieelever i samma skola och jag bryr mig ganska lite om de allra flesta. visst, vi sammanstrålade sådär random. visst, det var bara 3 år och visst, man träffar ju så jävla många människor under livet att det helt enkelt inte går att bry sig om de flesta. men det känns ändå lite tomt.